Det började med ett kedjeskydd. Besökte en marknad i Rembo i Avesta 2017 och letade efter lite mopeddelar. När det nästan var slut och försäljarna började plocka ihop sina prylar så dök det upp en låda med blandade delar och i botten så skymtade jag ett kedjeskydd. Köpte hela lådan med prylar. Denna låda hade fler intressanta delar vilket jag inte visste just då men det visade sig att det fanns en oljetank och vänster sidokåpa till en Suzuki AS50. Detta innebar sedan att man startade att leta efter delar till just en AS50.

Ok, då hade man kedjeskyddet men hur skulle man få tag på resten av moppen? Efter några veckor så dök en som jag bara kände flyktigt och sa att han hade en till salu. Han var intresserad av ett ev. byte. Jag hade vid tillfället några Monarscoot och erbjöd en sån + pengar emellan. Affären gjordes upp och äntligen hade man hittat mopeden man ville ha, dock i ett erbarmligt skick men ändå. Var trött på att leta efter ett objekt och de är mycket ovanliga. Dock så finns det ganska många här i Avestatrakten då dessa var mopeden nummer 1 när en annan växte upp på -70 talet. En annan bidragande orsak till populariteten här i Södra Dalarna var tillgången av återförsäljare. I Avesta hade vi Strömvalls och framför allt Smeds Motor som fortfarande är öppet, en av få mopedhandlare som fortfarande finns kvar. Kan även tillägga att Smeds fortfarande har en hel del delar till Suzuki K50. I Långshyttan så hade vi Clays som var en stor importör av Suzuki och även andra mopedmärken. Det var Clays lager som Brattis köpte upp och fortfarande säljer delar av.

Hösten 2017 startade jag med att plocka ner mopeden till minsta skruv och tanken var att göra en noggrann renovering. Helt original ville jag inte ha den men alla ”svåra” delar skulle finnas på mopeden. Frånsteget från originalet är att jag ville ha en annan kulör (ljusblå) än Suzukis originalfärg och blinkers från de tidiga modellerna som jag tycker ser mycket bättre ut än de större, lite klumpiga blinkers som kom på 69:ans årsmodell.

Efter demonteringen så såg man hur dåligt skick mopeden var, kan vara svårt att se när allt sitter ihop. Det enda som var någorlunda var faktiskt tanken som var hel och utan bulor och framgaffelbenen. En liten uppräkning av skicket: Ramen hade stora rostskador, bakskärmen totalslut, fotpinnsbryggan helt demolerad och ihopsvetsad, sadelbotten rostskador, dynan bara skräp, ljuddämparen bulig med hål borrade för popnitar, motorn hade skador i blocket, cylindern sönderportad, oljepumpen saknades, vevpartiet glapp. Ja, listan kan göras väldigt lång och det framgår nedan vid renoveringsbilderna.

Nu började den jobbigaste biten, att försöka hitta de delar som saknades. Som tur är så har jag en del bekanta som är insatta i M12:an så efter en del letande så hittade jag de flesta delarna som saknades.

På grund av andra projekt och svårigheten att hitta delar så har denna renovering tagit lång tid. Tanken var inte att få den klar snabbt utan ett projekt som får ta den tid det behöver, Egentligen så är det nog så med de flesta projekt som är på gång och man hittar nya…