Projekt Suzuki M12S -70

15-års moppen!

15 års mopeden och historien om ett kedjeskydd

Det började med ett kedjeskydd. Besökte en marknad i Rembo i Avesta 2017 och letade efter lite mopeddelar. När det nästan var slut och försäljarna började plocka ihop sina prylar så dök det upp en låda med blandade delar och i botten så skymtade jag ett kedjeskydd. Köpte hela lådan med prylar. Denna låda hade fler intressanta delar vilket jag inte visste just då men det visade sig att det fanns en oljetank och vänster sidokåpa till en Suzuki AS50. Detta innebar sedan att man startade att leta efter delar till just en AS50.

Ok, då hade man kedjeskyddet men hur skulle man få tag på resten av moppen? Efter några veckor så dök en som jag bara kände flyktigt och sa att han hade en till salu. Han var intresserad av ett ev. byte. Jag hade vid tillfället några Monarscoot och erbjöd en sån + pengar emellan. Affären gjordes upp och äntligen hade man hittat mopeden man ville ha, dock i ett erbarmligt skick men ändå. Var trött på att leta efter ett objekt och de är mycket ovanliga. Dock så finns det ganska många här i Avestatrakten då dessa var mopeden nummer 1 när en annan växte upp på -70 talet. En annan bidragande orsak till populariteten här i Södra Dalarna var tillgången av återförsäljare. I Avesta hade vi Strömvalls och Smeds Motor. I Långshyttan så hade vi Clays som var en stor importör av Suzuki och även andra mopedmärken. Det var Clays lager som Brattis köpte upp och fortfarande säljer delar av.

Sommaren 2017 startade jag med att plocka ner mopeden till minsta skruv och tanken var att göra en noggrann renovering. Helt original ville jag inte ha den men alla ”svåra” delar skulle finnas på mopeden. Frånsteget från originalet är att jag ville ha en annan kulör (ljusblå) än Suzukis originalfärg och blinkers från de tidiga modellerna som jag tycker ser mycket bättre ut än de större, lite klumpiga blinkers som kom på 69:ans årsmodell.

Efter demonteringen så såg man hur dåligt skick mopeden var, kan vara svårt att se när allt sitter ihop. Det enda som var någorlunda var faktiskt tanken som var hel och utan bulor och framgaffelbenen. En liten uppräkning av skicket: Ramen hade stora rostskador, bakskärmen totalslut, fotpinnsbryggan helt demolerad och ihopsvetsad, sadelbotten rostskador, dynan bara skräp, ljuddämparen bulig med hål borrade för popnitar, motorn hade skador i blocket, cylindern sönderportad, oljepumpen saknades, vevpartiet glapp. Ja, listan kan göras väldigt lång och det framgår nedan vid renoveringsbilderna.

Nu började den jobbigaste biten, att försöka hitta de delar som saknades. Som tur är så har jag en del bekanta som är insatta i M12:an så efter en del letande så hittade jag de flesta delarna som saknades.

På grund av andra projekt och svårigheten att hitta delar så har denna renovering tagit lång tid. Tanken var inte att få den klar snabbt utan ett projekt som får ta den tid det behöver, Egentligen så är det nog så med de flesta projekt som är på gång och man hittar nya…

Bild från återförsäljaren AB Motor-Sverige broschyr vid introduceringen av Suzuki M12 och K11 i Sverige 1965.

Mer om historien hittar du på vår sida suzukimoped.se, där vi har sammanställt det mesta om Suzuki M12 och K50 modellerna.

Suzukimoped.se

Renoveringsbilder

Demontering

Började med demonteringen en varm sensommarkväll och tänkte att eftersom objektet inte såg så jättedåligt ut så kan det nog bli en en ganska enkel renovering. Men efter att ha rivit ner mopeden så förstod man att det var ett önsketänkande. Nåja, bara att fortsätta demontera och syna eländet.

Ett projekt i detta skick är bäst att ta i omgångar, en sak i taget och låta det få ta tid, lätt hänt att rusa iväg och försöka få ihop allt snabbt med ett sämre resultat.

Jag har dokumenterat denna renovering med mycket bilder och kommer här att visa hur jag gjorde.

Ram – rostlagning

Började med att skrapa bort färg och kapa bort dålig plåt. Efter det så blev det en vända i blästerskåpet. Förstärkningsplåtarna vid stötdämparinfästningen var helt slut, fick tag på nytillverkade och svetsade dit. Det blev en hel del ny plåt på ramen.

Plåtarbete

Ny plåt klipptes till för ramen och en ny kanal för kablar tillverkades. Här ser man också förstärkningsplåtarna som punksvetsades dit.

Riktning och spackling

Det blev en hel del riktning efter svetsningen då ramen slog sig en del, använde en PortoPower och värme för att få plåten bra. Ramarna på M12 och K11 har ofta dessa rostskador så det är inte helt ovanligt att man åker på att laga som i mitt fall.

Oljetank

På de senare versionerna (69 och 70) av m12:an så kom de med separat oljesmörjning (CCI). Tyvärr hade min oljetank fått sig en rejäl körare, stor bula med ett hål som såg ut att vara gjort med ett vasst föremål. Efter blästring och invändig rengöring så kapades plåten där hålet var och en ny bit knackades till efter att bulan hade tryckts ut. Migsvetsade sen dit den nya plåten och efter koll att den var tät så grundades tanken med 2k epoxi.

Fotpinnsbrygga

Då svårigheterna med att renovera en 60 tals Suzuki är att det är mycket svårt att hitta delar till de modellerna. Dels så ”sitter” många på de få delar som finns och de blir då väldigt dyra om de ens är till försäljning. Nu tjatade jag på några bekanta och fick tag på en del prylar men en del var tvungen att nytillverkas eller lagas. Här kommer några exempel på det:

Som synes på den första bilden på fotpinnsbryggan så var den trasig och nästan av, någon hade försökt laga den tidigare med ett sämre resultat. Då den var så demolerad så fick jag kapa av halva bryggan och smida en helt ny del. Nya fästen kapades till med vinkelslipen. Jag fick låna en brygga som var ok och kunde ha den som mall när den skulle bockas. Bryggan är inte liksidig heller utan har en speciell krök på höger sida, samma som de senare K50 modellerna (71-74). Detta var för att man skulle kunna ha en underliggande ljuddämpare (vanligt i Japan) utan att behöva byta fotpinnsbryggan.

Kick

Kicken till M12:an är också rätt speciell och måste ha ett visst utseende för att kunna fungera. Den överliggande ljuddämparen gör att den måste ha en extra ”böj” för att gå fri från ljuddämparen. Naturligtvis så är den också svår att få tag på. Den som satt monterad var tvärslut så det blev att reparera den. Som man kan se på bilderna så bytte kapade jag av överdelen och underdelen. Hade några kickpedaler som fick agera donator av överdelen och delen med splines. Efter lite mer jobb med kapmaskinen och slip så svetsades delarna ihop. Lite mer slipjobb och sen en glasblästring innan de åkte ner i förzinkningsbadet.

Att kunna förzinka själv kan vara guld värt när man renoverar, originalskruvar och andra originaldelar är oftast omöjliga att få tag på så då är det en ynnest att kunna fixa det själv. Om inte så går renoveringen framåt och man slipper vänta.

Renoverar du mycket så kan jag rekommendera att köpa ett förzinkningskit, kostar inte så mycket och är ganska snabbt intjänat.

Kedjeskyddet (det allt startade med)

Kedjeskyddet som allt började med hade en rejäl skada, antagligen av att kedjan hoppat och trasat sönder en del av skyddet. Tunn plåt som attan i skyddet och man får vara försiktig när man ska svetsa och rikta det. I mitt fall så var jag tvungen att kapa ur en bit och sen tillverka en ny plåt att svetsa dit. Med lite slipning och riktning efter svetsningen så blev skyddet helt ok då resten var rätt bra.

Sadel

Dynan var rejält nedsutten och den 50-åriga stoppningen hade gjort sitt (syns rätt bra på sista bilden hur den sjunkit ihop). Bottenplattan hade en del skador som var tvunget att svetsas, speciellt vid urtaget för dämparen. Det kanske höll för små och lätta japaner men för välvuxna nordbor så håller de inte. Samma fenomen är det på de tidiga K50 sadlarna också då de spricker vid urtaget för dämparna (K50:n ärvde en del saker från M12:an, även de negativa…).

En ny stoppning monterades, det första lagret är Biltema’s variant av polytex, även kallat pyttipanna, sen limmade jag dit ytterligare två lager av polytex. Sen bearbetas pyttipannan till rätt form (dammigt som fan).

Efter det så monterades klädsel på PitReplica som man hittar på Ebay. Denna klädsel är oftast den som passar bäst.

Blinkers, tut och baklyse

Här kan man hitta ett avsteg från originalet som jag gjorde på denna moped. Blinkers är original Suzuki men till de tidigare modellerna (före -69). Mitt val på dessa är helt enkelt att jag tycker de passar bättre än de som satt original, dessa var runda och i mitt tycke lite klumpiga. Nu hade jag ju inte dessa blinkers utan det blev också en jakt efter dessa. Fick tag på 4 st. som var rätt dåliga (börjar bli tjatigt…) men de var renoverbara som sagt. Efter riktning av blinkershusen så skickade dessa på förkromning.

Signalhornet var original så den plockades isär och efter rengöring så hamnade de i förzinkningsbadet de också.

Baklampan var i skapligt skick men det röda glaset hade en spricka. Hade faktiskt ett glas på hyllan, dessa var inte helt ovanliga då dessa Hella-lysen satt på många europeiska moppar på den tiden. Baklyset var en eftergift från Suzuki till de svenska myndigheterna då originallyset inte hade ett orange bromsljus. Denna regel togs sen bort några år senare. Lite synd egentligen då Suzuki’s originallyse är mycket snyggare. Hursomhelst så lackades bakljuset i samma aluminium grå färg + 2k klarlack som motorkåporna.

Nav

Naven plockades isär och glasblästrades. Nya lager och packboxar monterades. Naven är samma som till tidiga K50. På 70:an så ska naven vara polerade också. Alla skruvar och delar som hörde till naven fick en ny förzinkning också. En kul detalj (som aldrig syns…) är de S-märkta skruvskallarna till ryckutjämningen, S-märkningen försvann på de senare modellerna.

Framgaffel

Framgaffeln var en av de få delar som faktiskt var i rätt bra skick.Holmrören fick riktas något, detta gjordes i en press. Några slitdetaljer, fjädrar och packboxar fick bytas.

Den obligatoriska avdragna skärmskruven fanns även på dessa gaffelben. Med borr och gängtapp så gick det att få ut den avdragna skruven.

Hylsorna som i mitt fall var överlackade kan sitta som berget, jag tog två träreglar som jag borrade med en något mindre diameter än själva hylsan och spände fast i skruvstycket, sen är det bara att sätta i en kraftig mejsel i nedre gaffelbenet och lossa den.

Gaffelkronan köptes som en NOS-del av Paul Miller via Ebay. En detalj som jag gillar på de tidiga Suzukimopparna är de arbetade skruvskallarna och muttrar. I stället för en ful text på skallen så är de snyggt fasade och halvrundade. Detta ser man på nästan alla skruvar på M12:an och även på de tidiga K50, tyvärr så rationaliserade man bort detta och skruvskallar fick ett mer ”vanligt” utseende på senare årsmodeller. På sista bilden (gaffelkronan) ser man tydligt hur skruvarna såg ut. Alla skruvar som var kromade på min M12.an fick nytt krom eller förzinkning. Dyrt? Ja, fast resultatet blir något helt annat.

Innan lack och krom

Det blir en hel del delar som ska kromas om (finns delar till andra modeller på bilden), fälgarna var original Takasago som hade riktats upp så dessa fick också åka med till krombadet.

Lackeringen skulle Stoffe från Hofors göra, han skulle även lacka min K50M (fast i en annan färg) samtidigt.

Motor

Motorn var ett riktigt sorgebarn, efter isärtagning så såg man allt elände. Blocket var sprucket, oljepumpen var borttagen och anledningen till det var att änden på vevaxeln var trasig då pumpen drivs av vevaxeln. Växelaxeln var av och fyrans växel fattades, fel förgasare, cylinder bara skrot, listan kan göras lång men det var bara att börja leta delar och sen laga det som gick att laga.

Blocket var tvunget att lagas då denna motor satt original på denna moppe och således har matching number.

Efter rengöring och glasblästring så tig-svetsades blocket med bra resultat. Resten av delarna till motorn fick införskaffas från olika håll, oljepump från Halmstad, vevaxel från Fors och så vidare. När sen alla delar äntligen hade införskaffats så var det dags för att skruva ihop motorn. En s.k. fyrhalva cylinder skruvades dit, 15 mm Mikuni förgasare och ett brytarlöst tändsystem blev det också. Växellådan renoverades och fick den nödvändiga fjärde växeln. Lyckades även hitta förgasarkåporna (från Vietnam av alla ställen) till denna modell. Dessa är nästintill omöjliga att hitta och är det någon som har ett par till försäljning så blir de svindyra!

Transmissionskåpan och tändningskåpan glasblästrades de med och fick sen en ljusgrå kulör med några lager 2K klarlack.

Efter lack och krom

En av höjdpunkterna är när lackeraren hör av sig om att prylarna är färdiga! Satte mig i bilen och drog till Järfälla för att hämta delarna och blev väldigt nöjd. ”Stoffeblank” är ett vedertaget uttryck i fordonskretsar och det stämde väldigt bra. Stoffe hade gjort ett superfint arbete! Färgen som togs fram är från en hexadecimal kod för mitt favoritlag i fotboll, men Stoffe gav den namnet sopsäcksblå! K50 tanken som är på bild var också ett jobb som Stoffe gjorde, Lip Maroon heter färgen och är en ovanlig färg för K50M, då det kom in bara ett fåtal till Sverige. Storyn om den mopeden hittar du också här på denna sajt.

Ungefär samtidigt så fick jag alla delar från kromfirman och det är lite ”lilla julafton” det med. Passade på att ytbehandla till fler mopeder då det kan vara rätt lång väntetid och omkromningen blev väldigt lyckad.

Slutmontering

Äntligen var man framme vid slutmonteringen! Nu skulle alla renoverade delar och NOS-delar monteras. Våren 2021 så plockades allt ihop. Fanns en viss nervositet om hur motorn skulle fungera då det var första renoveringen av en sådan för min del. Men det gick alldeles utmärkt. Startade på andra kicken.

När det gäller motorn så måste jag säga att den är en fullträff designmässigt. Det blir inte sämre om man också har de otroligt svårfunna förgasarkåporna. Dessa är lite speciella på just -69 och -70 årsmodeller då det har en annan design och infästning på grund av den separata oljesmörjningen (CCI).

Första uppstarten

Här har jag precis kickat igång motorn för första gången, man får köra den ett tag så att oljan från den separata tanken kommer fram till pumpen, som drivs av vevaxeln (syns på den något darriga videon). Har alltid blandat 2 % i tanken också vid varje uppstart av motorer med CCI med tanke på att det tar en stund för olja att komma fram och blandas med bensinen. Efter att de har startats så blandas sen ren bensin i tanken.

Klar och rullande 2021

Se den färdiga mopeden här