Projekt Suzuki K50 II -71

Första årsmodellen av K50 i Sverige

Suzuki K50 II -71, en originalrenovering

Hade letat länge efter den första årsmodellen ( i Sverige) av K50 och det verkade nästa omöjligt att hitta en, fick då nys på en -71:a via Facebook, då en handlare önskade sälja eller byta. Fullt förståeligt med tanke på det erbarmliga skicket. Ringde upp honom och frågade om han var intresserad av ett byte med min Crescent 2013 i originalskick och det var han. Sagt och gjort så var det bara att lasta släpkärran och dra de 40 milen till Borås.

Det viktiga var att den hade ”matching number” och hade alla originaldelar, dock jäkligt dåliga men allt (nästan) går att renovera. Denna hade ägts av två bröder som hade kört skiten ur den på 70 talet, efter det så hade den ställts undan i en lada och fått stå där tills Fredrik (han som jag bytte med) släpade hem den.

Lite kuriosa var att det satt ett baklyse från den tidigare K11:an monterat, vet ej om det var monterat så från fabrik eller i efterhand (dock väldigt ovanliga bakljus). En annan detalj var att luftburkens vänstra gavel var svartlackerad original, då de flesta var silverfärgade. Har hört talas om att någon också har haft svartlackerad gavel. Tyvärr var det ovanliga styret med slidgas något som var utbytt. Nu satt det ett cykelstyre monterat istället!

Matching Number och Tum 179

När det gäller Suzuki så är matching number inte samma nummer på motor och ram (som t.ex. Puch har) utan dessa nummer är olika. Suzuki har en fastnitad plåtskylt med ram- och motornummer instansat. Då kan man se att det överensstämmer med motor- och ramnummer. Ramnummer hittar man på styrhuvudet och motornummer finns på vänster sida ovanför magnetkåpan.

Tum 179 är en märkning som Suzuki började med 1972 när K50 lanserades i Danmark. Således fanns inte 71:an i Danmark. På 71.an så ska cylinder, förgasarkåpa och ljuddämpare vara omärkta.

Så här såg K 50-II ut i original vid presentationen 1970, här i färgen Svart 019. Fortfarande kan man se släktskapet med den tidigare M12:an som t.ex. tanken och lykthuset med den ovala hastighetsmätaren (förövrigt hängde hastighetsmätaren med till -78).

Denna modell såldes dock aldrig i Sverige.  Här så fortsatte Generalagenten med den tidigare M12-modellen t.o.m 1970.

Mer om historien hittar du på vår sida suzukimoped.se, där vi har sammanställt det mesta om Suzuki M12 och K50 modellerna.

Suzukimoped.se

Renoveringsbilder

Inte så vacker…

Den obligatoriska hämtbilden är tagen utanför Hova och hemkommen från en 80 mila resa tur och retur så kunde man se att skicket hade en del att önska. Mössen hade byggt bo i insugskåpan bland annat och det mesta var trasigt på den.

Detta projekt blev ett av de mest jobbkrävande av alla mopeder hitintills.

Blästring och rengöring

Innan blästringen så skulle det kontrolleras om det var ”matching numbers” på mopeden, den var omlackad ett antal gånger och ramen hade bröderna penselmålat. Skrapade bort färgen över id-plåten för att säkerställa att ram- och motornummer stämde.

Som vanligt så är det bara att börja rengöra allt och sen blästra när skicket är som på detta projekt. Hade på den tiden ett eget blästerskåp för att kunna blästra en ram t.ex. Använde aluminiumsilikat som blästermedel vilket är skonsammare än sand och ytan blir riktigt bra. Ramen behövdes svetsas på en del ställen och även riktas. Efter det så pulverlackades ram och sving.

Ljuddämparen var ett kapitel för sig. Att mopeden ställdes undan kan man förstå när man kapade upp överliggaren, totalt igensatt som man ser på bilden. På 71:orna är det ingen avtappning i kröken (kom -72) utan avtappningen sitter efter det bakre fästet (se bild). På de senare överliggarna så finns pressningen kvar där avtappningen satt. Med de svenska regleringarna så minskades motorstyrkan rejält så behövdes en avtappningsskruv i kröken istället. Och som nämndes tidigare så är det ingen Tum 179 märkning på ljuddämparen -71.

Hastighetsmätaren fick sig en genomgång den också, plockade isär den och rengjorde allt, rätt mycket skit efter alla dessa år. Nollställde mätarverket och nytt glas skars till. Sargen riktades och polerades upp, även nålen fick lite ny röd färg på spetsen. Gummitätningen mot lamphuset ersattes med ett NOS gummi. Sista bilden visar hur styrlåset sitter på de tidigare K50.

Motor

Som synes så såg motorn inget vidare ut men efter rengöring så var det mesta intakt. Cylindern var original 3 kanalare, 10 mm förgasare och original insugskåpa.

Motorn fick en helrenovering med nya originallager, packboxar och packningar. Cylindern borrades upp en dimension, ny originalkolv monterades och kopplingen fick nya lameller. Samtidigt så plockades den 3 vxl originallådan ur och ersattes av en fyrväxlad för lite bättre prestanda.

Cylinderportarna fick vara original men en original 16mm förgasarkåpa monterades ihop med en original 14 mm Mikuni förgasare. Den uppsättningen är egentligen original från fabrik men p.g.a. de strikta bestämmelserna i Sverige så var Suzuki tvungen att strypa effekten.

Orange Candy by Kurta

Lacken är gjord av Kurta på Kustom Kolor i Avesta. Är det någon som kan lacka candy så är det han. Blev otroligt nöjd med arbetet. Han hade kvar en skvätt efter några tidigare lackeringar av just tidiga Suzuki K50, de tidigare lackeringarna hade då en silverbas men jag ville ha en guldbas på min och det fixade Kurta med ett jättebra resultat.

Färdigställande

I början på april 2023 så skruvades mopeden ihop. Lite dåligt med bilder på det men här kan man se bland annat det annorlunda Suzuki baklyset (från K11) som faktiskt satt monterat när jag hämtade den i Borås. Framskärmen är originalskärmen som faktiskt gick att rädda, nykromad givetvis precis som bakskärmen som också är original (importerad från Japan). Sadel är omklädd med ny dyna och klädsel från Pit Replica. Emblemen är eftermarknads och inköpa på Ebay (ser riktigt bra ut).

Klar och rullande april 2023

Se den färdiga mopeden här